Coccothraustes coccothraustes
Stenknäcken är Nordens kraftfullaste finkfågel med ett massivt näbb som gör den lätt att känna igen. Denna robust tätting är lite större än en bofink och har ett kompakt, kraftfullt utseende med brett huvud och tjock hals.
Lär tillsammans
Använd den här sidan för att prata om bevarande, livsmiljö och varför varje art är viktig.
Snabbfakta
Perfekt för barn och familjer
⚖️Vikt
48–62 g
⏳Livslängd
5–12 år
🍽️Föda
Allätare
⚡Toppfart
60 km/h
Miniutmaning
Testa tillsammans innan ni scrollar vidare
Välj ett svar
48–62 g
16–18 cm
29–33 cm
60 km/h
5–12 år
Allätare
Äventyrssteg • Lär känna arten
Stenknäcken är Nordens kraftfullaste finkfågel med ett massivt näbb som gör den lätt att känna igen. Denna robust tätting är lite större än en bofink och har ett kompakt, kraftfullt utseende med brett huvud och tjock hals. Hannen har en vacker dräkt med rostbrun undersida, grå nacke, och ett karakteristiskt svart hakparti. Det koniska näbbet är kraftigt som en tång och kan utveckla ett bittryck på upp till 50 kilo – tillräckligt för att knäcka körsbärskärnor och olivkärnor som få andra fåglar klarar av. Fågeln är känd för sin skygghet och är ofta svår att få syn på trots sin storlek. Stenknäcken håller sig gärna högt uppe i lövträdens kronor där den med sitt kraftfulla näbb knäcker frön och kärnor. Under vintern blir den något mindre blyg och kan då besöka fågelmatningar där den med lätthet knäcker solroskärnor som andra fåglar måste arbeta hårt med. När den flyger syns de vita vingbanden tydligt mot de svarta vingarna. Stenknäcken häckar i lövrika skogar, parker och trädgårdar där det finns gott om gamla lövträd, särskilt bok, ek, lönn och fruktträd. Den bygger sitt bo högt upp i träden, ofta 5-15 meter över marken. Honan lägger vanligtvis 4-6 ägg som hon ruvar i cirka två veckor. Båda föräldrarna matar ungarna med insekter de första dagarna, men går snart över till att mata dem med förvällda frön som föräldrarnas kraftfulla näbbar förberett. I Norden är stenknäcken en sparsam häckfågel som främst finns i södra Sverige och Danmark, medan den är sällsynt i Norge och Finland. Många skandinaviska stenknäckar flyttar söderut under vintern, men vissa övervintrare stannar kvar, särskilt under milda vintrar. Arten har minskat i antal i flera områden på grund av förändrade skogsbruksmetoder och minskad tillgång på lämpliga häckningsbiotoper med gamla lövträd.
Äventyrssteg • Var den lever
Stenknäcken trivs bäst i äldre lövskog med stort inslag av bok, ek, alm, lönn och fruktträd. Den föredrar ljusa, soliga skogsbryn och gläntor där träden bär rikligt med frön och kärnor. I Norden hittas den främst i blandskog med gamla lövträd, parker, fruktodlingar och stora trädgårdar med mogna träd. Under häckningstiden håller den sig ofta i skogskanten nära öppna områden. Under vintern besöker stenknäcken mer varierade miljöer och kan då dyka upp vid fågelmatningar i trädgårdar och parker. Den söker sig gärna till platser där det finns gott om hagtorn, rönn, körsbär och andra bärträd. I södra Europa förekommer den också i olivlundar och nötskogar. Fågeln kräver närheten till vatten och besöker regelbundet vattenhål för att dricka och bada.
Äventyrssteg • Året runt
Våren kommer stenknäcken tillbaka till häckningsområdena i april-maj. Häckningen sker från maj till juli, med toppaktivitet i juni. Under sensommaren och hösten samlas fåglarna vid rikliga födokällor, särskilt där bokollonen och andra frön mognar. I oktober-november flyttar många skandinaviska stenknäckar söderut mot Mellan- och Sydeuropa, även om vissa individer stannar kvar under milda vintrar. Under vintern kan de bilda små flockar som strevar omkring i sökandet efter föda. De första fåglarna återvänder redan i mars när våren närmar sig.
Äventyrssteg • Familjeliv
12 dagar
4–6
Äventyrssteg • Beteende i naturen
Dagaktiv
Stenknäcken är mestadels en solitär fågel under häckningstiden, men kan under vintern samlas i små flockar på 5-50 individer vid rikliga födokällor.
Partiell migrant
Europeisk population: 15-30 miljoner individer. I Sverige häckar cirka 30 000-60 000 par.
Stenknäckens näbb kan utveckla ett bittryck på upp till 50 kilo – tillräckligt för att knäcka körsbärskärnor och olivstenar!
Den är den enda europeiska småfågeln som kan knäcka körsbärskärnor, vilket gett den sitt svenska namn.
Trots sin storlek och kraftfulla utseende är stenknäcken extremt skygg och försiktig – den upptäcker faror på långt håll.
När stenknäcken flyger hörs ett skarpt, metalliskt 'tsik' eller 'zik' som avslöjar dess närvaro.
Ungarna matas först med insekter, men efter några dagar börjar föräldrarna mata dem med förvällda frön som de förberett i sin egen kräva.
Under vintern kan stenknäckar ibland samlas i flockar på upp till 50 individer vid bra matplatser.
I Japan betraktas stenknäcken som en lyckoförebådare och kallas 'ikaru', vilket betyder 'hur mycket som helst'.
Stenknäckens kraftfulla käkmuskler utgör nästan en femtedel av fågelns totala kroppsvikt!
Äventyrssteg • Vetenskaplig plats
Inga källor har lagts till ännu.
Djurfakta (2026) Stenknäck (Coccothraustes coccothraustes). https://www.djurfakta.com/norden/bird/stenknack [1 maj 2026]
Fringilla montifringilla
Loxia curvirostra