Oenanthe oenanthe
Stenskvätta är en liten tättingfågel som är lätt att känna igen på sitt karakteristiska utseende och beteende. Hannen har under häckningstiden en vacker grå rygg, svart ansiktsmask och en kraftig vit ögonbrynsstrimma som ger fågeln ett distinkt utseende.
Lär tillsammans
Använd den här sidan för att prata om bevarande, livsmiljö och varför varje art är viktig.
Snabbfakta
Perfekt för barn och familjer
⚖️Vikt
17–30 g
⏳Livslängd
2–7 år
🍽️Föda
Allätare
⚡Toppfart
50 km/h
Miniutmaning
Testa tillsammans innan ni scrollar vidare
Välj ett svar
17–30 g
14–16 cm
26–32 cm
50 km/h
2–7 år
Allätare
Äventyrssteg • Lär känna arten
Stenskvätta är en liten tättingfågel som är lätt att känna igen på sitt karakteristiska utseende och beteende. Hannen har under häckningstiden en vacker grå rygg, svart ansiktsmask och en kraftig vit ögonbrynsstrimma som ger fågeln ett distinkt utseende. Bröst och buk är varmt orangebruna, vilket bildar en vacker kontrast mot den grå ovansidan. Det mest iögonfallande kännetecknet är dock stjärten - den vita basen med svart T-form syns tydligt när fågeln flyger och är synlig även när den sitter. Honan är mer diskret färgad med brungrå toner, men har samma karakteristiska stjärtmönster. Stenskvätta är en äkta långdistansflyttare som tillbringar vintern i Afrika söder om Sahara, ofta så långt söderut som Sydafrika. Trots sin lilla storlek - fågeln väger bara cirka 20-25 gram - genomför den en imponerande resa på upp till 30 000 kilometer om året. Nordiska och isländska fåglar är särskilt remarkabla eftersom de korsar Atlanten för att nå sina vinterlokaler. Studier har visat att stenskvättor från Alaska och nordvästra Kanada kan flyga över 15 000 kilometer till Afrika, vilket gör den till en av världens mest långväga flyttfåglar i förhållande till sin kroppsstorlek. Denna art trivs i öppna, steniga landskap där den kan hitta gott om insekter och lämpliga häckningsplatser. Namnet kommer av fågelns förkärlek för steniga miljöer och dess vanliga lockläte som låter som två stenar som slås mot varandra - 'tack-tack'. Stenskvätta häckar ofta i håligheter mellan stenar, i gamla kaninbon, eller i murar. Den är en livlig fågel som ofta ses sitta exponerat på stenar, stolpar eller andra utkikspunkter där den vakar över sitt territorium. Stenskvätta har en bred utbredning över stora delar av norra halvklotet och är en av få fågelarter som häckar på både den eurasiska och den nordamerikanska kontinenten. I Norden är den vanlig från Danmark i söder till högarktiska områden i norr. Arten anses inte vara hotad globalt, men i vissa delar av Europa har bestånden minskat på grund av förändringar i jordbruksmetoder och habitatförlust.
Äventyrssteg • Var den lever
Stenskvätta föredrar öppna, steniga landskap med gles vegetation. I Skandinavien hittar man arten främst i fjälltrakter, på hedar, steniga åkerkanter och i kustområden med klippor och stenstränder. Den trivs bäst där det finns gott om stenar, block och andra upphöjda punkter som kan användas som utkiksposter. I fjällen ses den ofta i den alpina zonen ovanför trädgränsen, men den kan också häcka i lägre liggande öppna landskap. Under vårflyttningen kan stenskvätta dyka upp i nästan vilken öppen miljö som helst, inklusive golfbanor, flygfält och jordbruksmark. Arten undviker täta skogar och föredrar miljöer där den har god sikt och lätt kan hitta insekter på marken. Häckningsplatsen är oftast en hålighet mellan stenar, i stenmurar, under stora block eller i övertagna kaninbon. Det är viktigt att häckningsområdet har tillräckligt med insekter som flugor, skalbaggar, spindlar och larver som utgör fågelns huvudsakliga föda.
Äventyrssteg • Året runt
Stenskvätta anländer till Norden i slutet av april eller början av maj, och hannarna kommer oftast några dagar före honorna. Under våren och försommaren är hannarna mycket territoriegilla och försvarar aktivt sina revir mot andra hannar. Häckningen sker från maj till juli, och många par producerar två kullar per säsong. Under sensommaren, från augusti, börjar flyttningen söderut. Ungfåglarna drar ofta iväg först, följda av de vuxna fåglarna. I september har de flesta stenskvättor lämnat Norden. Under vintern, från oktober till mars, uppehåller sig arten i afrikanska savanner och gräsmarker där insektstillgången är god året runt.
Äventyrssteg • Familjeliv
13 dagar
4–7
Äventyrssteg • Beteende i naturen
Dagaktiv
Stenskvättor är solitära eller lever i par under häckningssäsongen och försvarar aktivt sina territorier. Under flyttningen kan de samlas i lösa grupper, men är aldrig riktigt sociala fåglar.
Migrerande
Globalt 40-80 miljoner individer, i Sverige uppskattas 300 000-600 000 par
Stenskvätta från Alaska flyger hela vägen till Afrika för att övervintra - en resa på över 15 000 kilometer!
Namnet 'stenskvätta' kommer från fågelns lockläte som låter som två stenar som slås mot varandra.
Den vita stjärten med svart T-form fungerar som en signal till andra stenskvättor och kan också distrahera rovdjur.
Stenskvättan kan flyga upp till 50 kilometer i timmen under sin långa flyttning.
Hannen sjunger ofta i luften medan den flyger över sitt territorium för att imponera på honan.
En stenskvätta kan äta upp till 200 insekter på en enda dag under häckningssäsongen.
Arten häckar längre norrut än nästan alla andra sångfåglar och finns ända upp i högarktiska områden.
Ungarna lämnar boet efter bara 14-16 dagar men är fortfarande inte flygfärdiga och hoppar runt mellan stenarna.
Äventyrssteg • Vetenskaplig plats
Inga källor har lagts till ännu.
Djurfakta (2026) Stenskvätta (Oenanthe oenanthe). https://www.djurfakta.com/norden/bird/stenskvatta [5 mars 2026]
Saxicola rubetra
Phoenicurus ochruros