Vitstrupig delfin

Äventyrssteg • Lär känna arten

Översikt

Den vitstrupiga delfinens mest iögonfallande kännetecken är de vackra färgkontrasterna på kroppen. På ryggsidan är den svart eller mörkgrå, men sidorna pryds av vita och gulgråa fält som gör den lätt att känna igen till havs. Dessa färgmönster ser ut som om någon målat elegant dekoration längs djurets robusta kropp. Vitstrupiga delfiner är kraftigt byggda jämfört med många andra delfiner, med en kort nos och en tydlig ryggfena mitt på ryggen. Fullvuxna individer når mellan 2 och 2,8 meter i längd och väger vanligtvis 165-230 kilogram, vilket gör dem till medelstora delfiner. Dessa delfiner bebor främst det kalla, tempererade till subarktiska Atlanten, och är vanliga i vatten kring Island, Färöarna, Norge och den nordliga Nordsjön. De föredrar djupa oceaniska vatten längs kontinentalsockeln där vattentemperaturen ligger mellan 5 och 14 grader Celsius. Under sommarmånaderna kan de komma närmare kusten, särskilt i norska fjordar och kring Island, men de är typiskt en oceanisk art som trivs bäst på öppet hav. Deras livsmiljö kännetecknas av rika näringskedjor där de hittar gott om fisk och bläckfisk. Vitstrupiga delfiner är extremt sociala och livliga djur som ofta ses i grupper om 5 till 50 individer, men superpoder om flera hundra djur har dokumenterats när födan är riklig. De är akrobatiska och lekfulla, och älskar att rida på fartygsvågor, hoppa högt ur vattnet och utföra spektakulära piruetter. Deras kommunikation bygger på ett komplext system av visslingar, klickande ljud och kroppsrörelser. När de jagar arbetar de ofta tillsammans i koordinerade grupper för att omringa stim av fisk, vilket visar på deras intelligens och sociala sofistikering. Dessa delfiner lever i genomsnitt 22-27 år i det vilda. Honorna blir könsmogna vid 6-12 års ålder och föder en enda unge efter en dräktighet på cirka 11 månader. Kalven diar i upp till 18 månader och stannar nära modern under denna kritiska period. Vitstrupiga delfiner är opportunistiska jägare som främst livnär sig på sillar, makrill, torsk och mindre bläckfiskar. Deras populationer är relativt stabila med uppskattningsvis 300 000-500 000 individer i norra Atlanten, men de hotas av klimatförändringar som påverkar deras bytesdjurs vandringsmönster samt av bifångst i kommersiellt fiske.