Gröngöling

Äventyrssteg • Lär känna arten

Översikt

Gröngölingen är en av Nordens mest färgglada och lättidentifierade fåglar med sin gröna rygg, gula övergump och karakteristiska röda hjässa. Till skillnad från de flesta andra hackspettar ses gröngölingen oftare på marken än i träd, där den letar efter sitt favoritbyte - myror. Med sin långa, klibbiga tunga kan den sträcka ut tungan upp till 10 centimeter utanför näbben för att fånga myror djupt inne i deras bon och gångar. Gröngölingen är en mellanstor hackspett som mäter 30-36 centimeter från näbb till stjärt och väger mellan 140-220 gram. Denna fascinerande fågel har en mycket distinkt läte som ofta hörs innan man ser fågeln själv. Dess karaktäristiska skratt - ett högt, gällt "kjäck-kjäck-kjäck" - hörs ofta över öppna marker och skogsbryn. Till skillnad från andra hackspettar trummar gröngölingen sällan på träd, utan använder istället sitt högljudda rop för att markera territorium och kommunicera med sina artfränder. Näbben är kraftig och lätt böjd, perfekt anpassad för att gräva i jord och bräckligt ved snarare än hård bark. Gröngölingen är starkt specialiserad på myrföda och kan äta tusentals myror på en enda dag. Under vintern, när myror är mindre aktiva, kan gröngölingen ha svårt att hitta tillräckligt med föda, särskilt under kalla vintrar med djup snö. Fågeln häckar i håligheter som den själv hackar ut i träd, oftast i asp, björk eller andra mjuka trädslag. Både hane och hona deltar i utgrävningen av bohålan, vilket kan ta 2-4 veckor att färdigställa. Gröngölingen är relativt vanlig i stora delar av Skandinavien men förekommer inte i de nordligaste delarna eller i fjällområden. Arten trivs bäst i halvöppna landskap med glesa lövskogar, parker, betesmarker och trädgårdar där det finns gott om myror att äta och lämpliga träd att häcka i. Populationen i Norden har varit relativt stabil de senaste decennierna, även om kalla vintrar kan orsaka lokala nedgångar.