Coturnix coturnix
Vakteln är Europas minsta hönsfågel och en av kontinentens mest fascinerande flyttfåglar. Med sin karaktäristiska kroppslängd på endast 16-18 centimeter och en vikt på 70-135 gram är den inte mycket större än en mus.
Lär tillsammans
Använd den här sidan för att prata om bevarande, livsmiljö och varför varje art är viktig.
Snabbfakta
Perfekt för barn och familjer
⚖️Vikt
70–135 g
⏳Livslängd
2–6 år
🍽️Föda
Allätare
⚡Toppfart
90 km/h
Miniutmaning
Testa tillsammans innan ni scrollar vidare
Välj ett svar
70–135 g
16–18 cm
32–35 cm
90 km/h
2–6 år
Allätare
Äventyrssteg • Lär känna arten
Vakteln är Europas minsta hönsfågel och en av kontinentens mest fascinerande flyttfåglar. Med sin karaktäristiska kroppslängd på endast 16-18 centimeter och en vikt på 70-135 gram är den inte mycket större än en mus. Trots sin ringa storlek genomför vakteln en av de mest imponerande migrationerna bland alla europeiska landlevande fåglar, och flyger tusentals kilometer mellan sina häckningsplatser i Europa och vinterkvarteren i Afrika söder om Sahara. Vakteln har en kompakt, rundad kropp med korta vingar och en kort stjärt. Honan är brun med kraftiga mörka och ljusa streck, vilket ger henne en utmärkt kamouflage i det höga gräset där hon lever. Hanen är något mer färgstark med en mer distinkt ansiktsteckning och en mörk strupfläck. Båda könen har ljusa längsgående streck längs ryggen som hjälper dem att smälta in i omgivningen. Deras ben är korta och kraftiga, perfekt anpassade för att springa genom tät vegetation. I Skandinavien är vakteln en ovanlig och tillfällig häckfågel som främst påträffas i södra delarna av regionen, särskilt i Danmark och södra Sverige. Antalet häckande par varierar kraftigt från år till år, beroende på väderförhållanden och migrationsmönster. Vakteln trivs i öppna, solvarma marker med låg vegetation som ängar, åkrar, betesmarker och fältvallar. Här hittar den rikligt med frön, gröna växtdelar och insekter som utgör grunden i dess diet. Vakteln är mest känd för hanens karakteristiska läte, ett tresstavigt "vak-vak-lek" eller "slå-ihjäl-den" som kan höras på långa avstånd under varma sommarkvällar och nätter. Detta läte har gett upphov till fågelns namn på många språk. Hanen skriker mest intensivt i gryningen och skymningen för att locka till sig honor och markera sitt revir. Trots att lätet är väl känt är vakteln mycket svår att få syn på, eftersom den helst springer undan genom vegetationen istället för att flyga upp.
Äventyrssteg • Var den lever
Vakteln föredrar öppna, solvarma marker med relativt låg vegetation där den kan röra sig fritt på marken samtidigt som den har tillräckligt skydd att gömma sig i. Ideala livsmiljöer inkluderar extensivt brukade åkrar med vallodlingar, traditionella slåtterängar, betesmarker och fältvallar av olika grödor som lucern, klöver och spannmål. Fågeln undviker täta skogar och höga, branta berg, men kan ibland påträffas på ljunghedar och i glesa buskmarker nära öppen mark. I Skandinavien hittas vakteln främst i de södra jordbrukslandskapen där klimatet är varmare och växtligheten rikare. Den trivs särskilt väl i områden där extensiv jordbruk fortfarande praktiseras och där det finns mosaiker av olika marker med både höga och lägre partier. Torrängar, fältkanter och vägkanter utgör också viktiga habitat. Under migrationen rastar vakteln gärna vid kusten och på öar där den hittar skydd och föda innan den fortsätter sin färd. Vattentillgång är viktigt, särskilt under varma somrar, så fågeln föredrar marker i närheten av diken, bäckar eller andra vattenkällor.
Äventyrssteg • Året runt
Vakteln anländer till Skandinavien relativt sent på våren, vanligen i maj eller början av juni, efter sin långa migration från Afrika. Hanen börjar omedelbart skrika för att locka till sig honor och etablera revir. Häckningen sker från juni till augusti, och honan lägger sina ägg i en enkel grop på marken gömd bland gräs eller annan vegetation. Inkubationen tar cirka 17-18 dagar och utförs enbart av honan. Efter häckningen, från augusti och framåt, börjar vaktlarna förbereda sig för den långa resan tillbaka till Afrika. De flesta skandinaviska vaktlar har lämnat regionen i slutet av september eller början av oktober. Under höstmigrationen samlas fåglarna ofta i grupper och flyger tillsammans under nattens beskydd över Medelhavet till sina övervintringsområden i Sahelzonen och andra delar av Afrika söder om Sahara.
Äventyrssteg • Familjeliv
17 dagar
6–18
Äventyrssteg • Beteende i naturen
Skymnings-/gryningsaktiv
Vakteln lever mestadels solitärt eller i par under häckningssäsongen, med hanarna som försvarar små revir. Under migration och övervintring kan de samlas i lösa grupper.
Migrerande
Den europeiska populationen uppskattas till 7,5-18,5 miljoner par, medan den globala populationen är mellan 15-40 miljoner individer
Vaktelhanens karakteristiska läte "vak-vak-lek" kan höras på upp till 1 kilometers avstånd under gynnsamma förhållanden!
Vakteln kan flyga i hastigheter upp till 90 km/h under sin långa migration från Europa till Afrika.
Trots sin ringa storlek kan en vaktel lägga upp till 18 ägg i en kull, vilket är fler än många mycket större fåglar!
Vaktelkycklingarna är extremt tidigt utvecklade och kan springa omkring och leta efter mat bara några timmar efter kläckning.
I antikens Egypten och Rom var vakteln en viktig matfågel, och ännu idag fångas miljontals vaktlar årligen under deras migration över Medelhavet.
Vakteln flyger helst på natten under sin migration, vilket hjälper dem att undvika rovfåglar och utnyttja mer stabila väderförhållanden.
En vaktel kan försöka lura fiender genom att låtsas vara skadad och locka bort dem från sitt bo eller sina ungar.
Vakteläggen är proportionellt mycket stora jämfört med fågelns storlek, varje ägg väger cirka 8-13 gram, vilket är nästan 10% av honans kroppsvikt!
Äventyrssteg • Vetenskaplig plats
Inga källor har lagts till ännu.
Djurfakta (2026) Vaktel (Coturnix coturnix). https://www.djurfakta.com/norden/bird/vaktel [20 mars 2026]
Pavo cristatus
Lagopus lagopus