Otagosjölejon

Äventyrssteg • Lär känna arten

Översikt

Otagosjölejonet, även känt som Hookers sjölejon, är en av världens mest sällsynta sjölejon och finns endast kring Nya Zeeland. Denna kraftfulla däggdjur uppvisar extrem könsdimorfism – hannar kan väga upp till 450 kg och bli 3,5 meter långa, medan honor är betydligt mindre och väger typiskt 90–165 kg. Hannarna har en massiv kroppsbyggnad med bred nacke och kraftig man, medan honorna är slankare och mer strömlinjeformade. Pälsen varierar från brun till mörkgrå hos vuxna, medan ungdjuren ofta har en ljusare, nästan silverfärgad päls. Dessa sociala djur är skickliga dykare som regelbundet når djup på 400 meter och kan stanna under vattnet i upp till 12 minuter. De jagar en mängd olika bytesdjur inklusive bläckfisk, ål, fiskar och till och med små pingviner. Till skillnad från många andra sälar föredrar otagosjölejon att jaga nära havsbottnen där de använder sina känsliga morrhår för att spåra byten i mörker och grumlighet. Under reproduktionssäsongen samlas de i kolonier på sandstränder och i skogsområden – något mycket ovanligt för sälar som vanligtvis föredrar klippiga kuster. Otagosjölejonet står inför allvarliga hot och är klassificerat som starkt hotad (EN). Den totala populationen uppskattas till endast 10 000–12 000 individer, med störst koncentration på Auckland- och Campbell-öarna söder om Nya Zeeland. Bifångst i fiskenät, sjukdomar och störningar från människor utgör de största hoten. Dessutom har arten en mycket begränsad utbredning vilket gör den extra sårbar. Honor visar en hög grad av platstrogenhet och återvänder ofta till samma strand för att föda och amma sina ungar. En fascinerande aspekt av deras beteende är att honor kan vandra djupt in i skogar för att vila och undvika störningar på stränderna. De kan hittas flera kilometer från kusten, vilande under träd och buskar. Under pälsbytesperioden tillbringar de längre perioder på land och kan vara särskilt sårbara. Arten har nyligen börjat återkolonisera delar av Nya Zeelands fastland där den varit utrotad i flera hundra år, vilket ger viss hopp om framtiden trots det prekära läget.