Betgroda

Äventyrssteg • Lär känna arten

Översikt

Betgrodan (Adelotus brevis) är en fascinerande och ovanlig art från den australiska familjens sydgrodor. Denna lilla amfibie har fått sitt udda namn från de märkliga beniga utskott som hanar utvecklar i underkäken, vilka påminner om små betar eller huggtänder. Grodan blir bara 2,5-3,5 centimeter lång och har en robust, kompakt kropp med kraftiga bakben. Färgen varierar från mörkbrun till gråaktig med mörka fläckar och marmorering som ger utmärkt kamouflage mot skogsmarken. Betgrodan är endemisk till östra Australien, där den förekommer från södra Queensland till norra New South Wales. Den lever i fuktig skog, skogsmark och gräsmarker nära långsamflytande bäckar, dammar och tillfälliga vattensamlingar. Till skillnad från många andra grodor är betgrodan väl anpassad till att gräva och tillbringar mycket av sin tid under löv, stenar eller i själva jorden. Den har kraftiga framben med förtjockade muskler som gör den till en skicklig grävare. Den mest anmärkningsvärda egenskapen hos denna art är utan tvekan de beniga betarna hos hanarna. Under parningstiden utvecklar hanarna spetsiga, bakåtriktade utskott i underkäken som kan bli upp till 4 millimeter långa. Dessa används som vapen i territoriella strider med andra hanar och för att hålla fast honor under amplexus (parningsfamntaget). Efter parningstiden försvinner eller resorberas dessa betar helt, för att växa ut igen nästa år – ett sällsynt fenomen bland grodor. Betgrodan är en nattaktiv jägare som livnär sig på små ryggradslösa djur som insekter, spindlar, maskar och snäckor. Den är känd för sitt aggressiva försvarsbeteende och kan bita kraftigt om den känner sig hotad, något som är ovanligt för grodor. Arten har ett distinkt läte som beskrivs som ett serie korta, gnisslande eller knäppande ljud. Honan lägger 100-200 stora ägg i grunda vattensamlingar, och grodynglen genomgår metamorfos på cirka 3-4 månader.