Spinus spinus
Grönsiskan är en liten, livlig finkfågel som är lätt att känna igen på sin gulgröna fjäderdräkt och sitt kvittrande läte. Hanarna är särskilt färgglada med ljusgul bröst, olivgrön rygg och en svart hjässa som ser ut som en liten mössa.
Lär tillsammans
Använd den här sidan för att prata om bevarande, livsmiljö och varför varje art är viktig.
Snabbfakta
Perfekt för barn och familjer
⚖️Vikt
10–18 g
⏳Livslängd
2–11 år
🍽️Föda
Allätare
⚡Toppfart
45 km/h
Miniutmaning
Testa tillsammans innan ni scrollar vidare
Välj ett svar
10–18 g
11–12.5 cm
20–23 cm
45 km/h
2–11 år
Allätare
Äventyrssteg • Lär känna arten
Grönsiskan är en liten, livlig finkfågel som är lätt att känna igen på sin gulgröna fjäderdräkt och sitt kvittrande läte. Hanarna är särskilt färgglada med ljusgul bröst, olivgrön rygg och en svart hjässa som ser ut som en liten mössa. Honornas färger är mer dämpade med mer grågröna toner, men de har samma karakteristiska gula vingband som syns tydligt när fågeln flyger. Grönsiskan väger endast 10-18 gram och är ungefär lika stor som en blåmes. Denna charmiga fågel är känd för sin akrobatiska förmåga att hänga upp och ner på tunna grenar medan den äter fröer från tallar och granar. Grönsiskan har en speciellt anpassad näbb som är perfekt för att plocka ut frön från kottarna. Under vintern kan man ofta se stora flockar av grönsiskor som söker föda tillsammans, ofta i sällskap med andra finkfåglar som bergfinkar och björkfinkar. De kan besöka fågelmatningar i trädgårdar där de särskilt gillar frön från björk och al. Grönsiskan häckar huvudsakligen i barrskog, särskilt i granskog, men kan också hittas i blandskog och parker. Den bygger sitt bo högt upp i barrträd, ofta nära stammen där det är väl dolt bland grenarna. Honan lägger vanligtvis 3-6 ljusblå ägg med rödbruna fläckar som hon ruvar i cirka 12 dagar. Båda föräldrarna matar ungarna som lämnar boet efter ungefär två veckor. Beståndet av grönsiska varierar kraftigt mellan olika år, vilket beror på tillgången på mat, särskilt grankottar. I år med god kottsättning kan populationen öka kraftigt, medan den kan minska under år med dålig tillgång på föda. Arten är spridd över hela Europa och stora delar av Asien, och även om vissa populationer är stannfåglar, flyttar många grönsiskor söderut under vintern.
Äventyrssteg • Var den lever
Grönsiskan trivs bäst i barrskog, särskilt i områden med gran och tall där den kan hitta gott om kottar. Den föredrar äldre skogsbestånd med hög täckningsgrad, men kan också hittas i blandskog, parker och trädgårdar, särskilt om det finns barrträd närvarande. Under vintern är grönsiskan mindre kräsen och besöker gärna björk- och alskogar där den äter frön från hängen som sitter kvar på träden. Under häckningstiden väljer grönsiskan tät granskog där den kan bygga sitt välgömda bo högt upp i trädet, ofta 10-20 meter över marken. På vintern syns fåglarna ofta i mer öppna miljöer som åkerkanter, vägkanter och trädgårdar där de söker efter föda. De är särskilt förtjusta i alträd som växer längs vattendrag och vägar. Grönsiskan har visat sig vara anpassningsbar och kan numera hittas både i tätortsnära miljöer och djupt inne i vildmarken.
Äventyrssteg • Året runt
Grönsiskans beteende varierar kraftigt mellan årstiderna. Under våren och sommaren är de territoriella och häckar i barrskogar där hanarna sjunger flitigt från trädtoppar. Häckningen startar vanligtvis i april-maj och många par hinner med två kullar per säsong. Under sensommaren och hösten samlas fåglarna i flockar och rör sig omkring för att söka föda. Många svenska och nordiska grönsiskor flyttar söderut under vintern, särskilt när det är dåligt med kottar, medan andra stannar kvar och besöker fågelmatningar. Under sträcket kan man se stora flockar passera, särskilt längs kusterna. På våren återvänder de till sina häckningsområden redan i mars-april.
Äventyrssteg • Familjeliv
12 dagar
3–6
Äventyrssteg • Beteende i naturen
Dagaktiv
Grönsiskan är en mycket social fågel utanför häckningstiden och formar ofta stora flockar tillsammans med andra finkfåglar.
Partiell migrant
Den europeiska populationen uppskattas till 20-36 miljoner individer
Grönsiskans vetenskapliga namn 'spinus' kommer från latinets namn för just grönsiska och betyder ungefär 'finkfågel'
En grönsiska kan äta upp till 1000 fröer på en enda dag!
Hanarna sjunger ofta medan de flyger i en speciell display-flygning där de cirklar över sitt revir
Grönsiskor kan hänga upp och ner på tunna grenar precis som mesar, vilket andra finkar sällan gör
Under vinterflockningen kan det samlas flera hundra grönsiskor på samma plats
Den äldsta ringmärkta grönsiskan blev nästan 13 år gammal, men de flesta lever bara 2-3 år
Grönsiskor har ett speciellt läte som låter som 'tju-eet' eller 'tsiissii' som de ofta använder när de flyger
I England började grönsiskor besöka fågelmatningar först på 1960-talet, och numera är de stamgäster vid matbord i trädgårdar över hela Europa
Äventyrssteg • Vetenskaplig plats
Inga källor har lagts till ännu.
Djurfakta (2026) Grönsiska (Spinus spinus). https://www.djurfakta.com/norden/bird/gronsiska [20 mars 2026]