Podiceps grisegena
Gråhakedoppingen är en medelstor sötvattensfågel som tillhör familjen doppingar. Under häckningstid är den lätt att känna igen på sin rostbruna hals och grå kinder, vilket kontrasterar vackert mot den svarta hjässan.
Lär tillsammans
Använd den här sidan för att prata om bevarande, livsmiljö och varför varje art är viktig.
Snabbfakta
Perfekt för barn och familjer
⚖️Vikt
0.75–1.6 kg
⏳Livslängd
8–12 år
🍽️Föda
Fiskätare
⚡Toppfart
60 km/h
Miniutmaning
Testa tillsammans innan ni scrollar vidare
Välj ett svar
0.75–1.6 kg
40–50 cm
77–88 cm
60 km/h
8–12 år
Fiskätare
Äventyrssteg • Lär känna arten
Gråhakedoppingen är en medelstor sötvattensfågel som tillhör familjen doppingar. Under häckningstid är den lätt att känna igen på sin rostbruna hals och grå kinder, vilket kontrasterar vackert mot den svarta hjässan. Vintertid är fjäderdräkten betydligt mer diskret med gråbruna toner. Fågeln har en karakteristisk, kraftig gul näbb med svart spets som skiljer den från andra doppingarter. Kroppen är strömlinjeformad och anpassad för ett liv i och under vatten, med benen placerade långt bak på kroppen vilket gör dem till utmärkta simmare och dykare men klumpiga på land. Gråhakedoppingen är en skicklig fiskare som kan dyka ner till 6 meters djup för att fånga småfisk, kräftdjur och vatteninsekter. De använder sina kraftfulla ben som propellrar under vattnet och kan stanna nere i upp till 40 sekunder per dyk. Till skillnad från många andra fåglar har doppingar inte vattentäta fjädrar på traditionellt sätt, utan kan reglera sin flytkraft genom att pressa ut luft från fjäderdräkten, vilket gör dem till exceptionellt effektiva dykare. Under häckningssäsongen bygger paret tillsammans ett flytande bo av vattenväxter, förankrat bland vass eller andra vattenpåväxter i grunda sjöar och dammar. Honan lägger vanligtvis 4-5 ägg som båda föräldrarna ruvar omväxlande. En fascinerande beteende hos alla doppingar är att de ofta äter sina egna fjädrar och matar även sina ungar med fjädrar. Detta tros hjälpa till att skydda matsmältningssystemet från skarpa fiskben och formar pellets av odigerbar föda. Gråhakedoppingen är en långflyttare som tillbringar vintern vid kusterna, ofta i Östersjön och vid Nordsjön. Under flyttningen kan de ses både enskilt och i smågrupper. Arten är relativt vanlig i hela Skandinavien men populationen varierar mellan år beroende på häckningsframgång och vinteröverlevnad. De är känsliga för störningar under häckningstid och föredrar sjöar med god tillgång på både öppet vatten och vassområden.
Äventyrssteg • Var den lever
Gråhakedoppingen häckar i sötvattensmiljöer som näringsrika sjöar, dammar och långsamt flytande vattendrag. De föredrar vatten med riklig vegetation, särskilt vass och kaveldun där de kan gömma sina flytande bon. Vattnet bör vara grunt vid stränderna men ha tillgång till djupare områden för födosök. Under häckningstid undviker de alltför öppna och vindexponerade vatten samt sjöar med hög störningsnivå från båttrafik. Vintertid byter gråhakedoppingen helt habitat och flyttar till kustnära marina miljöer. De ses då främst i skyddade vikar, i skärgårdar och längs öppna kuster där de dyker efter fisk i saltvatten. Under flyttningen rastar de vid större insjöar och kuststräckor. De är mindre talrika vid kusten än skäggdoppingen men kan ändå ses i små grupper under vintern, ofta tillsammans med andra sjöfåglar.
Äventyrssteg • Året runt
Gråhakedoppingen anländer till häckningsområdena i Skandinavien från april till tidigt maj. Häckningen pågår från maj till juli, med äggläggning i slutet av maj. Ungarna är flygga i augusti och familjegrupper kan ses tillsammans fram till höstflyttningen. Från september och framåt lämnar de flesta skandinaviska fåglar sina häckningssjöar och flyttar till kustområden. De övervintrar huvudsakligen vid Östersjöns och Nordsjöns kuster, men vissa fåglar flyttar ännu längre söderut till Medelhavet. De första fåglarna återvänder redan i mars, och vid ankomsten kan man höra deras karakteristiska, gälla vrål som ekar över sjöarna.
Äventyrssteg • Familjeliv
23 dagar
3–6
Äventyrssteg • Beteende i naturen
Dagaktiv
Territoriella och ensamlevande under häckningstid, men ses i smågrupper under migration och vintervistelse.
Migrerande
Den europeiska populationen uppskattas till 67 000-110 000 par, med en stabil till svagt minskande trend
Gråhakedoppingar äter sina egna fjädrar – ibland upp till hälften av deras magsäcks innehåll består av fjädrar!
Ungarna är randig som små humbugbollar och får ofta åka hucklepack på föräldrarnas rygg, även när de dyker under vattnet!
Till skillnad från änder kan doppingar inte ta sig upp i luften direkt från land – de behöver en lång startsträcka längs vattenytan.
Deras ben sitter så långt bak på kroppen att de knappt kan gå på land, men gör dem till fantastiska simmare istället.
Under parningsceremonin utför paret en fascinerande dans där de reser sig upp ur vattnet bröst mot bröst.
En gråhakedopping kan dyka ner till 6 meters djup och stanna under vattnet i nästan en minut.
De har tre ögonlock – det tredje är genomskinligt och fungerar som simglasögon under vatten!
Vinterdräkten är så olik sommardräkten att man lätt kan tro att det är en helt annan fågelart.
Äventyrssteg • Vetenskaplig plats
Inga källor har lagts till ännu.
Djurfakta (2026) Gråhakedopping (Podiceps grisegena). https://www.djurfakta.com/norden/bird/grahakedopping [12 mars 2026]
Podiceps auritus
Podiceps nigricollis