Thamnophis elegans
Landstrumpebandsorm (Thamnophis elegans) är en medelstor orm som lever i västra Nordamerika, från södra Kanada till norra Mexiko. Den är en av de mest anpassningsbara strumpebandsormarterna och trivs i en mängd olika livsmiljöer från kustnära områden till höga bergsregioner.
Lär tillsammans
Använd den här sidan för att prata om bevarande, livsmiljö och varför varje art är viktig.
Snabbfakta
Perfekt för barn och familjer
⚖️Vikt
50–300 g
⏳Livslängd
4–10 år
🍽️Föda
Allätare
⚡Toppfart
4 km/h
Miniutmaning
Testa tillsammans innan ni scrollar vidare
Välj ett svar
50–300 g
0.45–1.07 m
4 km/h
4–10 år
Allätare
Äventyrssteg • Lär känna arten
Landstrumpebandsorm (Thamnophis elegans) är en medelstor orm som lever i västra Nordamerika, från södra Kanada till norra Mexiko. Den är en av de mest anpassningsbara strumpebandsormarterna och trivs i en mängd olika livsmiljöer från kustnära områden till höga bergsregioner. Dessa ormar kännetecknas av sina tre längsgående ljusa strimmor - en längs ryggen och en på vardera sidan av kroppen - mot en mörkare grundfärg som kan variera från olivgrön till brungrå eller nästan svart. Landstrumpebandsormens kroppsbyggnad är robust och kraftig jämfört med sina släktingar, vilket hjälper den att överleva i kallare klimat och högre höjder. Den har ett brett huvud som tydligt skiljer sig från halsen och stora, runda ögon med runda pupiller. Fjällen är kraftigt kölade, vilket ger ormen ett något grovt utseende. Storleken varierar kraftigt mellan olika populationer och kön - honor blir betydligt större än hanar, och individer från kustnära områden tenderar att bli större än de från inland. Dessa ormar är aktiva jaktdjur som främst livnär sig på grodor, fiskar, salamandrar och daggmaskar, men de kan även äta smågnagare, ödlor och insekter. Till skillnad från många andra ormar är landstrumpebandsorm semiakviatisk och spenderar mycket tid i eller nära vatten. De är utmärkta simmare och kan dyka för att fånga byten. Arten är ovovivipar, vilket betyder att honan föder levande ungar istället för att lägga ägg. Detta är en viktig anpassning som gör att arten kan överleva i kallare klimat där ägg skulle ha svårt att utvecklas. Landstrumpebandsorm är harmlös för människor trots att den har ett svagt gift i saliven som hjälper till att försvaga byten. Bettet är mycket sällan och orsakar endast lindrig svullnad och irritation. När den hotas kan ormen platta ut kroppen för att verka större, släppa en illaluktande sekret från kloakkörtlarna, och ibland spela död. De övervintrar i grupper i skyddade håligheter och kan samlas i hundratals individer på lämpliga övervintringslokaler.
Äventyrssteg • Var den lever
Landstrumpebandsorm är en av de mest anpassningsbara ormarna i Nordamerika och förekommer i en häpnadsväckande variation av livsmiljöer. De trivs bäst i områden nära vatten som bäckar, dammar, sjöar och floder, men kan också hittas i fuktiga ängar, skogsgläntor, bergssluttningar och till och med halvtorra gräsmarker. Arten föredrar områden med riklig vegetation som ger både skydd från rovdjur och goda jaktmarker för byten. De är särskilt vanliga längs vattendrag där de kan hitta grodor och fiskar, men vissa populationer har specialiserat sig på andra bytesdjur och lever i torrare miljöer. Geografiskt sträcker sig artens utbredning från British Columbia och Alberta i Kanada genom de västra delstaterna i USA inklusive Washington, Oregon, Kalifornien, Idaho, Montana, Wyoming, Utah, Nevada och norra Mexiko. De har visat anmärkningsvärd förmåga att anpassa sig till olika klimatzoner från kustnära regioner till höga bergstrakter. I bergsmiljöer söker de sig ofta till solexponerade klippformationer där de kan värma upp sig, medan kustnära populationer utnyttjar tidvattenzoner och strandängar. Övervintringslokaler är kritiska för artens överlevnad i nordliga områden, och samma platser används ofta generation efter generation.
Äventyrssteg • Året runt
Landstrumpebandsorm är dagaktiv och följer ett tydligt säsongsmönster som styrs av temperatur och klimat. I nordliga delar av utbredningsområdet går de i dvala från oktober till mars eller april och samlas då i skyddade håligheter som klippskrevor, övergivna gnagarbön eller speciella övervintringslokaler som kallas hibernacula. Under våren, ofta i mars eller april, vaknar de och parningssäsongen börjar nästan omedelbart. Hanarna vaknar vanligtvis några dagar före honorna och väntar vid boets ingång. Under sommarmånaderna är ormarna mest aktiva, jagar intensivt och bygger upp fettreserver inför vintern. Honor som ska föda ungar kan söka upp speciella solplatser för att hålla kroppen varm och främja fostrets utveckling. Ungarna föds vanligtvis i juli eller augusti. På hösten, när temperaturen sjunker, minskar aktiviteten gradvis och ormarna börjar söka sig tillbaka mot övervintringslokaler, ofta samma som de lämnade på våren.
Äventyrssteg • Familjeliv
60 dagar
4–25
Äventyrssteg • Beteende i naturen
Dagaktiv
Landstrumpebandsorm är i huvudsak ensamma djur som endast söker upp artfränder under parningssäsong och övervintring. Under vinterperioden samlas de dock i stort antal på lämpliga platser, där hundratals individer kan dela samma håla för värme och skydd.
Stationär
Stabil population, lokalt mycket talrik
Landstrumpebandsorm kan överleva på höjder upp till 3 000 meter över havet, högre än de flesta andra nordamerikanska ormar!
I en enda övervintringshåla kan det samlas hundratals eller till och med tusentals ormar som värmer varandra under vintern.
Dessa ormar kan simma under vattnet i flera minuter och är så skickliga att de kan fånga fiskar i fart.
Vissa populationer av landstrumpebandsorm har utvecklat resistens mot de giftiga toxinerna i harlekinsalamandern, deras favoritmat.
En hona kan föda upp till 25 ungar samtidigt, och ungarna är redan fullt självständiga och kan jaga direkt efter födseln.
Landstrumpebandsorm kan känna lukter med sin kluvna tunga genom att samla kemiska partiklar från luften och föra dem till ett speciellt luktsensoriskt organ i gommen.
Trots att de är dagaktiva kan dessa ormar justera sin aktivitet efter väderförhållandena och blir mer aktiva på morgnar och kvällar under varma sommardagar.
Vissa individer har blivit över 20 år gamla i fångenskap, vilket är exceptionellt högt för en orm av denna storlek!
Äventyrssteg • Vetenskaplig plats
Inga källor har lagts till ännu.
Djurfakta (2026) Landstrumpebandsorm (Thamnophis elegans). https://www.djurfakta.com/nordamerika/reptile/landstrumpebandsorm [30 maj 2026]
Nerodia sipedon
Thamnophis sirtalis