Nordatlantisk rätvål

Äventyrssteg • Lär känna arten

Översikt

Nordatlantisk rätvål (Eubalaena glacialis) är en av världens mest hotade valar och en av de största djuren i Atlanten. Dessa majestätiska havsdjur kan bli upp till 17 meter långa och väga upp till 70 ton. Namnet "rätvål" kommer från valjaktsepoken, då man ansåg att detta var den "rätta" valen att jaga eftersom den simmar långsamt, flyter när den dödats, och innehåller mycket späck och barder. Denna tragiska fördel har nästan lett till artens utrotning. Rätvalar känns igen på sina stora huvuden som utgör nästan en tredjedel av totala kroppslängden, samt på avsaknaden av ryggfena. De har kraftiga, böjda käkar täckta med valkallositeter – upphöjda områden av förhårdnad hud som ofta är vitaktiga på grund av valhus (små kräftdjur). Dessa kallositeter har ett unikt mönster hos varje individ, precis som fingeravtryck hos människor, vilket gör att forskare kan identifiera och följa enskilda valar. Rätvalar har enorma bröstfenor och en bred, djupt inskuren stjärtfena som de slår mot vattenytan när de dyker. Dessa bardvalar lever av små kräftdjur, framför allt hoppkräftor som de filtrerar ur vattnet genom sina bardplattor. En rätvål kan ha upp till 270 svarta bardplattor i varje sida av munnen, och de kan bli upp till 2,8 meter långa. När de äter öppnar de sitt enorma gap och simmar genom svärmar av zooplankton, där vattnet filtreras ut och bytesdjuren fångas i barderna. Trots fullständigt skydd sedan 1935 har nordatlantisk rätvål en extremt liten population på endast cirka 350 individer. De största hoten idag är kollisioner med fartyg och trassling i fiskeutrustning. Minst 85% av alla rätvalar bär ärr efter att ha fastnat i rep eller nät. Klimatförändringar påverkar också deras bytesdjurs utbredning, vilket tvingar valarna att söka föda i nya områden där skyddsåtgärder inte alltid finns på plats. Varje förlust av en hona är katastrofal för artens överlevnad.