Manul

Äventyrssteg • Lär känna arten

Översikt

Manulen, även känd som Pallaskatt, är en av de mest ovanliga och minst kända vildkatterna i världen. Denna kompakta katt har en extremt tjock och tät päls som är längre än hos någon annan kattart i förhållande till kroppsstorleken – upp till 7 centimeter lång på magen! Pälsen är gråaktig med svaga mörka strimmor och ger katten ett päls­täcke som är perfekt anpassat till de kalla stäpperna i Centralasien. Manulen har en bred, platt skalle med lågt placerade öron, vilket ger den ett unikt och nästan argt ansiktsuttryck. Ögonen har runda pupiller istället för smala spalter som hos de flesta andra små katter, vilket är ovanligt. Denna katt lever i några av världens mest extrema miljöer – de höga bergsstäpperna i Mongoliet, Tibet, Kirgizistan och delar av Ryssland och Kina. Manulen trivs på höjder mellan 3000 och 4800 meter över havet, där temperaturerna kan sjunka till minus 50 grader Celsius på vintern. Trots sin lilla storlek – ungefär lika stor som en vanlig huskatt – är manulen perfekt anpassad till detta hårda klimat. Den korta och kraftiga kroppen med tjocka ben minimerar värmeförlust, och de stora tassarna fungerar som naturliga snöskor. Manulen jagar främst under gryning och skymning, när dess huvudsakliga byte – pikas (små gnagare som liknar kaniner) och andra små däggdjur – är som mest aktiva. Katten är en tålmodig jägare som smyger sig fram eller väntar vid ingången till ett bohål tills bytet visar sig. Till skillnad från många andra katter är manulen inte särskilt snabb löpare, utan förlitar sig på smygjakt och sitt utmärkta kamouflage bland klippor och stenblock. Den äter också fåglar, insekter och ibland växtdelar. Trots att manulen lever i avlägsna och glesbefolkade områden är den klassad som nära hotad av IUCN. Jakten för päls har minskat, men illegal jakt förekommer fortfarande. Klimatförändringar och habitatförlust utgör växande hot, liksom sjukdomar som sprids från tamkatter och hundar i områden där nomadiska herdar betar sina djur. Manulen är notoriskt svår att hålla i fångenskap eftersom den är känslig för infektioner och sjukdomar på lägre höjder, vilket gör bevarandearbete extra utmanande.