Burunduk

Äventyrssteg • Lär känna arten

Översikt

Burunduken, eller sibirisk jordekorre, är en liten randig gnagare som hör hemma i den sibiriska tajgan men som också har etablerat små populationer i Europa, framför allt i Finland. Med sin karakteristiska päls prydd av fem mörka och fyra ljusa längsgående strimmor längs ryggen är burunduken lätt att känna igen. Den når en kroppslängd på 12-17 centimeter och har en yvig, medellång svans som kan bli nästan lika lång som kroppen. Vikten varierar mellan 50 och 120 gram, beroende på årstid – före vintern är djuren betydligt fetare än på våren. Burunduken är en utpräglad dagsaktiv gnagare som lever ett relativt ensligt liv. Den tillbringar mycket av sin tid med att samla föda, som den stoppar i sina stora kindpåsar för att transportera till sitt förråd. Till skillnad från många andra jordekorrar håller burunduken vinterdvala, men vaknar regelbundet för att äta från sina noggrant anlagda förråd. Boet byggs oftast i marken under trädrötter eller i naturliga håligheter, och kan innehålla flera kamrar – en sovkammare, förråd och toalettutrymme. Den naturliga utbredningen sträcker sig från nordöstra Europa genom hela Sibirien till Kina, Korea och norra Japan. Burunduken föredrar barr- och blandskogar med tät undervegetation där den kan röra sig skyddad från rovdjur. Den är en skicklig klättrare men tillbringar större delen av sin tid på marken, där den söker efter frön, nötter, bär, svampar och ibland insekter. Under hösten kan en enda burunduk samla flera kilogram föda i sitt bo. I Finland har burunduken etablerat sig sedan 1970-talet, troligen efter att ha rymt eller släppts loss från fångenskap. Små populationer finns framför allt i östra Finland, där klimatet påminner om djurets ursprungliga hemvist. Arten betraktas som en invasiv art i Finland, men populationerna är fortfarande begränsade och lokalt förekommande.