Svarttippad bredbrämad gräsfjäril

Äventyrssteg • Lär känna arten

Översikt

Svarttippad bredbrämad gräsfjäril (Thymelicus lineola) är en liten men fascinerande dagfjäril som tillhör familjen tjockhuvuden (Hesperiidae). Denna art är känd för sina snabba, ryckiga flygningar och sitt karakteristiska utseende med orangegula vingar. Fjärilen fick sitt engelska namn 'Essex Skipper' när den först upptäcktes i Essex, England, år 1889, men arten har senare spritt sig över stora delar av Europa och delar av Asien. Vingspannet når 24-29 millimeter, vilket gör den till en av de mindre dagfjärilarna i våra trakter. Ett av de mest utmärkande kännetecknen hos denna art är undersidan av antennspetsarna, som är kolsvarta – en detalj som skiljer den från den mycket lika arten bredbrämad gräsfjäril (Thymelicus sylvestris) som har orangebruna antennspetsar. Vingarna är orangegula till gulbruna på ovansidan med mörkare kanter, medan hanen har en tydlig svart doftfjällsstrimma på framvingens ovansida. Kroppen är robust och täckt av hår, vilket är typiskt för familjen tjockhuvuden. Fjärilens stora, mörka facettögon ger den utmärkt syn för att upptäcka både blomresurser och potentiella partner. Svarttippad bredbrämad gräsfjäril genomgår en fullständig förvandling (holometabol utveckling) från ägg via larv och puppa till vuxen fjäril. Larven är grön med mörkare rygglinje och lever dold i ihopvikta grässtrån. Den övervintrar som ägg i grässtråets slida, vilket är en unik anpassning som skiljer arten från många andra fjärilar. Larven äter främst olika gräsarter, särskilt timotej (Phleum pratense) och hundäxing (Dactylis glomerata). Pupperingen sker i ett löst spinnhölje mellan grässtrån under tidig sommar. Arten har expanderat sitt utbredningsområde kraftigt under de senaste decennierna, troligen som en följd av klimatförändringar och ökad temperatur. I Skandinavien påträffas den numera regelbundet i södra Sverige och Danmark, och enstaka observationer har gjorts längre norrut. Populationen anses vara stabil i de flesta delar av Europa, där arten gynnas av ängsmarker, vägkanter och andra gräsrika habitat som inte behandlas med bekämpningsmedel.