Gallinago gallinago
Enkelbeckasinen är en fascinerande vadarfågel med ett utseende som är perfekt anpassat för livet i våtmarker och fuktiga ängar. Med sin karakteristiska långa, raka näbb som kan vara upp till 7 cm lång, kan den effektivt söka efter mat djupt nere i den mjuka myllan.
Lär tillsammans
Använd den här sidan för att prata om bevarande, livsmiljö och varför varje art är viktig.
Snabbfakta
Perfekt för barn och familjer
⚖️Vikt
80–140 g
⏳Livslängd
3–12 år
🍽️Föda
Allätare
⚡Toppfart
97 km/h
Miniutmaning
Testa tillsammans innan ni scrollar vidare
Välj ett svar
80–140 g
25–27 cm
44–47 cm
97 km/h
3–12 år
Allätare
Äventyrssteg • Lär känna arten
Enkelbeckasinen är en fascinerande vadarfågel med ett utseende som är perfekt anpassat för livet i våtmarker och fuktiga ängar. Med sin karakteristiska långa, raka näbb som kan vara upp till 7 cm lång, kan den effektivt söka efter mat djupt nere i den mjuka myllan. Fjäderdräkten är mönstrad i en vacker blandning av brunt, svart och vitt, vilket ger den ett utmärkt kamouflage bland växtligheten. Tre tydliga ljusa längsgående streck på huvudet gör den lätt att identifiera när man får en närmare tittelse. Denna småväxta vadarfågel väger bara mellan 80 och 140 gram, men är känd för sina imponerande flygegenskaper. Under häckningstiden utför hanarna en spektakulär flyktuppvisning som kallas för läkning. De dyker snabbt genom luften och skapar ett unikt ljud som kallas läkljud eller "getterljud", vilket produceras av luften som vibrerar genom de yttre stjärtfjädrarna. Detta distinktiva ljud är ett av vårmånaders mest karaktäristiska naturljud i Skandinavien. Enkelbeckasinen är en skicklig flygare som kan nå hastigheter upp till nästan 100 km/h. När den plötsligt störs från sin rastplats, flyger den upp i en snabb sicksackmönster som gör den svår att följa med blicken. Detta beteende är en överlevnadsstrategi för att undvika rovdjur. Dess stora ögon är placerade högt och långt bak på huvudet, vilket ger den nästan 360 graders syn för att upptäcka faror medan den äter. Under vintern flyttar de flesta nordiska enkelbeckasiner söderut till mildare klimat i Västeuropa och runt Medelhavet, även om vissa övervintar i södra Sverige och Danmark under milda vintrar. De återvänder tidigt på våren, ofta redan i mars-april, för att etablera revir och börja häcka. Enkelbeckasinen har tyvärr minskat i antal i många europeiska länder på grund av förlust av våtmarker och intensivt jordbruk, vilket gör bevarande av deras livsmiljöer extra viktigt.
Äventyrssteg • Var den lever
Enkelbeckasinen trivs bäst i våta ängar, myrar, mossar och strandnära våtmarker med mjuk jord där den lätt kan sticka ner sin långa näbb. Den föredrar områden med låg vegetation som ger både skydd och öppna ytor för födosök. Ideala livsmiljöer inkluderar fuktiga hagmarker, torvmossar och våtängar med små vattensamlingar, gärna med en blandning av öppna dypölar och tuvigt gräs. Under häckningstiden väljer enkelbeckasinen ofta högvuxna fuktängar och mossar med rikligt med vegetation för att gömma boet. Under flyttningen och vintern kan den även besöka risfält, översvämnade åkrar och strandängar. Förlusten av våtmarker genom dränering och igenväxning av betesmarker har kraftigt minskat tillgången på lämpliga habitat i många delar av Europa, vilket gjort fågeln sårbar.
Äventyrssteg • Året runt
Enkelbeckasinen är en långflyttare som tillbringar vintern i Västeuropa, södra Europa och ända ner till tropiska Afrika. De nordiska populationerna börjar sin vårflyttning i mars och de flesta har anlänt till häckningsområdena i april-maj. Häckningstiden pågår från maj till juli, då hanarna utför sina spektakulära läkflygningar främst under skymnings- och nattetid. Under sensommaren och hösten, från augusti till november, flyttar fåglarna söderut igen. Under särskilt milda vintrar kan vissa individer stanna kvar i södra Skandinavien, särskilt vid Källor och andra isfria våtmarker.
Äventyrssteg • Familjeliv
19 dagar
3–5
Äventyrssteg • Beteende i naturen
Skymnings-/gryningsaktiv
Enkelbeckasinen är mestadels en solitär fågel som lever ensam eller i lösa grupper utanför häckningstiden. Under flyttningen kan de samlas i större flockar på lämpliga rastplatser.
Migrerande
Den europeiska populationen uppskattas till 2-5 miljoner individer, med stabila till minskande bestånd i Norden.
Enkelbeckasinen kan böja spetsen på sin näbb för att bättre kunna greppa byten djupt nere i myllan!
Det karakteristiska getterljudet som hörs under häckningstiden skapas inte av fågeln själv, utan av luften som vibrerar genom dess yttre stjärtfjädrar när den dyker med hög hastighet.
Ögonen sitter så långt bak på huvudet att fågeln kan se nästan hela vägen runt sig samtidigt – till och med bakom sig!
Under en enda dag kan en enkelbeckasin äta maskar och insekter som väger lika mycket som fågeln själv.
Näbben innehåller känsliga nervändar som kan känna av rörelser från maskar under jorden, nästan som en jordradar!
Enkelbeckasinen kan flyga i hastigheter upp till 97 km/h när den flyr från fara, med snabba sicksackrörelser.
En läkande hane kan dyka upp till 100 meter ner genom luften under sin häckningsuppvisning, och upprepas upp till 1000 gånger per natt!
Ungarna är redan självständiga efter bara 20 dagar och lämnar sina föräldrar för att klara sig själva.
Äventyrssteg • Vetenskaplig plats
Inga källor har lagts till ännu.
Djurfakta (2026) Enkelbeckasin (Gallinago gallinago). https://www.djurfakta.com/norden/bird/enkelbeckasin [5 mars 2026]
Lymnocryptes minimus
Tringa nebularia