Eremophila alpestris
Berglärkan är en liten spraklig fågel som är väl anpassad till de hårdaste miljöer på jorden. Med sin karakteristiska svarta ansiktsmask och små hornliknande fjädertofsar på huvudet är den lätt att känna igen.
Lär tillsammans
Använd den här sidan för att prata om bevarande, livsmiljö och varför varje art är viktig.
Snabbfakta
Perfekt för barn och familjer
⚖️Vikt
28–48 g
⏳Livslängd
1–8 år
🍽️Föda
Allätare
⚡Toppfart
40 km/h
Miniutmaning
Testa tillsammans innan ni scrollar vidare
Välj ett svar
28–48 g
14–17 cm
30–34 cm
40 km/h
1–8 år
Allätare
Äventyrssteg • Lär känna arten
Berglärkan är en liten spraklig fågel som är väl anpassad till de hårdaste miljöer på jorden. Med sin karakteristiska svarta ansiktsmask och små hornliknande fjädertofsar på huvudet är den lätt att känna igen. Hannen har särskilt tydliga horn under häckningstiden, medan honan är något mer blygsamt färgad. Fjäderdräkten är huvudsakligen brunaktig på ovansidan och ljusare på undersidan, vilket ger utmärkt kamouflage mot den karga marken där den lever. Denna härdiga fågel har en enorm utbredning och förekommer över hela norra halvklotet, från arktiska tundror till höga bergstrakter och öppna slättlandskap. I Skandinavien häckar berglärkan framförallt i fjällområden och på öppen tundra i norr, men kan också påträffas i kustområden och på agrarmark. Den är en av få fåglar som trivs i extremt öppna, vindpinade miljöer där få träd eller buskar finns. Berglärkan är mycket jordnära i sina vanor och springer snabbt över marken på jakt efter föda istället för att hoppa som många andra småfåglar. Berglärkan har en vacker och melodisk sång som ofta framförs under imponerande sångflykter. Hannen stiger högt upp i luften, ibland upp till 200-300 meter, och cirklar omkring medan han sjunger sin tindrande sång. Detta spektakel kan pågå i flera minuter och är en av vårens första tecken i många nordliga områden. Sången används för att markera revir och locka till sig honor. Födan består huvudsakligen av frön och insekter, med variationer beroende på årstid. Under sommaren äter den mest insekter och spindlar, vilket är särskilt viktigt för de växande ungarna. På vintern blir frön från olika växter huvudfödan. Berglärkan har utvecklat speciella anpassningar för att överleva i kyla, inklusive förmågan att sänka sin kroppstemperatur på natten för att spara energi.
Äventyrssteg • Var den lever
Berglärkan föredrar öppna, trädlösa landskap där sikten är god. I Skandinavien hittar man den främst i fjällkedjan, på alpina hedar och på tundran i norra Finland och Norge. Den trivs bäst på kort, gles vegetation där den lätt kan se faror på avstånd och hitta föda på marken. Under vintern flyttar många berglärkor till lägre liggande områden, inklusive kustmarker, sandstränder och åkermark. Fågeln häckar på bar mark, ofta i en liten fördjupning som skyddas av en sten eller tuva. Boet är mycket enkelt konstruerat och består av torrt gräs och rotfibrer. Det är ofta mycket svårt att hitta eftersom det är så väl kamouflerat mot omgivningen. Berglärkan väljer gärna platser med fri sikt åt alla håll så att den kan upptäcka rovdjur i tid.
Äventyrssteg • Året runt
Berglärkan visar tydliga säsongsmönster i sitt beteende. Häckningen börjar tidigt, ofta redan i mars eller april i södra Skandinavien och i maj-juni i fjällen. Många populationer är flyttfåglar som drar söderut på hösten, medan andra övervintrar i Skandinavien och samlas i flockar på öppna fält och kustnära områden. Under vintern kan man ibland se stora flockar på upp till hundratals individer som tillsammans söker efter frön på åkrar och andra öppna ytor. Vårtillbakaflytten sker tidigt, och hannens sångflykter är bland de första tecknen på vår i många nordliga områden. I extrema norra områden är alla berglärkor flyttfåglar, medan populationer i södra Sverige kan vara stannfåglar eller kortflyttare.
Äventyrssteg • Familjeliv
11 dagar
2–5
Äventyrssteg • Beteende i naturen
Dagaktiv
Berglärkan är territorial under häckningstiden men mycket social på vintern när den bildar flockar. Hannarna försvarar sina revir energiskt mot inkräktare genom sång och jaktflygter.
Partiell migrant
Globalt mycket vanlig med 100-200 miljoner individer, men minskar i vissa delar av Europa
Berglärkan är den enda lärkarten som naturligt förekommer i Nordamerika och har den största utbredningen av alla lärkor!
De små 'hornen' på huvudet är egentligen förlängda fjädrar som hannen kan resa när han är upprörd eller vill imponera.
Berglärkan kan börja häcka redan när det fortfarande ligger snö på marken i fjällen.
Under extremt kalla vintrar har berglärkor observerats gräva små tunnlar i snön för att skydda sig mot vind och kyla.
En berglärka kan framföra sin sång i upp till 15 minuter utan avbrott medan den flyger högt uppe i luften!
Fågeln springer på marken istället för att hoppa, vilket gör den mycket snabb när den jagar efter insekter.
Berglärkan kan dricka saltvatten utan problem, en anpassning som är ovanlig bland småfåglar.
Det finns över 40 olika underarter av berglärka spridda över världen, var och en anpassad till sin speciella miljö.
Äventyrssteg • Vetenskaplig plats
Inga källor har lagts till ännu.
Djurfakta (2026) Berglärka (Eremophila alpestris). https://www.djurfakta.com/norden/bird/berglarka [20 mars 2026]
Lullula arborea
Alauda arvensis