Eiffingers trädgroda

Äventyrssteg • Lär känna arten

Översikt

Eiffingers trädgroda är en liten men fascinerande grodart som lever i bergsskogar på Taiwan och i mindre utsträckning på Ryukyuöarna söder om Japan. Denna gröna eller bruna groda når bara 2,5–4 centimeter i längd och har utvecklat en unik livsstil i trädkronorna. Till skillnad från de flesta andra grodor har denna art anpassat sig till att leva i bambuträd och andra växter med vattenfyllda hålrum, där den både bor och förökar sig. Dess vetenskapliga namn hedrar den österrikiske zoologen Johann Eiffinger som bidrog till kunskap om Taiwans fauna under 1800-talet. Den mest anmärkningsvärda egenskapen hos Eiffingers trädgroda är dess unika fortplantningsbeteende. Istället för att lägga ägg i dammar eller bäckar som de flesta grodor, lägger honan sina befruktade ägg i små vattenpölar som samlas i bambustammar eller trädkaviteter. Dessa naturliga vattenbehållare kan vara så små som några deciliter. Hanar är djupt involverade i parentala omsorger – de stannar kvar vid äggen och romassen och ser till att de utvecklas korrekt. Det mest häpnadsväckande är att hanarna faktiskt matar sina grodyngel genom att tillåta dem att äta unbefruktade ägg som honan producerar specifikt för detta ändamål. Eiffingers trädgroda är nattaktiv och tillbringar dagarna gömda i bambuhåligheter eller mellan blad. På natten blir den aktiv och jagar insekter, spindlar och andra små ryggradslösa djur. Arten har utvecklat klibblika fingertrampor som gör det möjligt för den att klättra vertikalt på glatta ytor. Under regnperioden kan man höra hannarnas lockrop – en serie mjuka, kvittrande toner som ekar genom de fuktiga bergsskogar där de lever. Arten är endemisk för Taiwan och de södra Ryukyuöarna, vilket betyder att den inte finns naturligt någon annanstans i världen. Den förekommer vanligen på höjder mellan 200 och 2 000 meter över havet, där den föredrar täta, fuktiga skogar med rikligt med bambu. Trots att dess utbredningsområde är relativt litet, anses populationen för närvarande vara stabil, även om habitatförlust på grund av avskogning utgör ett framtida hot.