Genettakatt

Äventyrssteg • Lär känna arten

Översikt

Genettakatten är ett fascinerande rovdjur som tillhör familjen viverrider och är en av Europas mest ovanliga och mystiska däggdjur. Med sin eleganta, smidiga kropp och långa, ringlade svans påminner den om en blandning mellan en katt och en vessla. Pälsen är gråaktig till gulbrun med mörka fläckar ordnade i rader längs sidorna och ryggen, vilket ger djuret en utmärkt kamouflage bland klippor och vegetation. Den distinkta svansen har svarta och vita ringar och används både för balans och kommunikation. Genettakatten väger mellan 1 och 2,5 kg och är ungefär lika stor som en huslig katt, men med en betydligt längre kropp och svans. Ursprungligen kommer genettakatten från Afrika, men den finns även i södra Europa, särskilt på Iberiska halvön (Spanien och Portugal) och i delar av Frankrike. Det är möjligt att den introducerades till Europa av morerna under medeltiden, där den hölls som husdjur för att fånga råttor och möss. Idag lever den främst i skogar, buskmarker och klippiga områden där den har gott om gömställen. Genettakatten är nattaktiv och tillbringar dagarna vilande i ihåliga träd, klippspringor eller övergivna bon. Som rovdjur har genettakatten en varierad kost som inkluderar gnagare, fåglar, insekter, reptiler och små däggdjur. Den är en skicklig jägare med utmärkta sinnen – särskilt synen och hörseln är mycket välutvecklade för att kunna lokalisera byte i mörker. Genettakatten klättrar utmärkt och kan röra sig ljudlöst genom träden tack vare sina vassa klor och smidiga kropp. Den använder sina känsliga morrhår för att navigera i mörker och kan till och med hoppa flera meter mellan grenar. Genettakatten är solitär och territoriell, där varje individ markerar sitt revir med doftmarkeringar från körtlar. Honor föder vanligen 1-4 ungar efter en dräktighetstid på cirka 70 dagar, ofta i en skyddad håla eller gömd plats. Ungarna föds blinda och hjälplösa och stannar hos modern i flera månader innan de blir självständiga. Trots att genettakatten är relativt vanlig i vissa delar av sitt utbredningsområde är den sällan sedd på grund av sina nattliga vanor och skygghet inför människor.