Ringduva

Äventyrssteg • Lär känna arten

Översikt

Ringduvan är Skandinaviens största och vanligaste duva, lätt att känna igen på sin storlek och karakteristiska vita fläckar på halsen. Den är cirka 40 centimeter lång med ett vingspann på upp till 80 centimeter och väger mellan 380 och 620 gram. Fjäderdräkten är övervägande blågrå med en rosaskimrande bröstparti och en metallisk grön-lila glans på nacken. De vuxna fåglarna har tydliga vita fläckar på sidorna av halsen som bildar nästan ett halsband, därav namnet ringduva. Denna kraftiga duva har ett karaktäristiskt sätt att flyga med snabba vingslag följda av ett glidande. När den lyfter producerar vingarna ett ljudligt klapprande ljud som ofta hörs i parker och skogar. Ringduvan har också ett distinkt läte, en mjuk och repetitiv kurring som låter ungefär som "ku-ku-kuu, ku-kuu" med betoning på den tredje stavelsen. Detta läte hörs särskilt ofta under våren och sommaren när fåglarna häckar. Ringduvan har anpassat sig väl till mänsklig närvaro och har expanderat kraftigt i urbana miljöer under de senaste decennierna. Från att ursprungligen vara en skogslevande fågel, trivs den nu lika bra i städer, parker och trädgårdar. Den är en effektiv växtätare som huvudsakligen lever på frön, bär, knoppar och gröna växtdelar. Under hösten och vintern samlas ringduvorna ofta i stora flockar som betar på åkrar och fält. I Skandinavien är ringduvan både stannfågel och flyttfågel. De södra populationerna tenderar att stanna kvar året runt, medan fåglar från norra delarna flyttar söderut under vintern. Under flyttningen kan man ibland se enorma flockar med tusentals individer som färdas tillsammans. Ringduvan häckar från april till september och kan få flera kullar per säsong, vilket har bidragit till artens framgångsrika spridning.